Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade strax skickat bud till Eremitaget
efter Rousseau, som hon visste
Fran-cueil alltid gärna talade med, och
äfven inbjudit Madame de Verdelin,
så att det var ett rätt stort sällskap,
som denna afton samlade sig kring
kvällsbordet i Chevrettes präktiga,
nyrestaurerade matsal.
Rousseau hade i första ögonblicket,
då han erhöll Madame d’Épinays
biljett, fast beslutit att icke gå. Om
Saint-Lambert ville tala med honom
— och han tviflade icke på, att denne
nu kommit till Montmorencydalen
huf-vudsakligen i denna afsikt — finge
han uppsöka honom i hans hem på
Eremitaget. Men lusten att åter träffa
Sophie, att ännu en gång se dem båda
tillsammans, besegrade alla andra
hänsyn och kufvade till och med hans
vanliga ömtåliga stolthet. Han visste, att
han, om han i afton infunne sig på
Chevrette, nödvändigtvis skulle utsätta
sig för hela sällskapets nyfikna och
skadeglada blickar, kanske till och
med bli en skottafla för deras infall
och tvetydiga kvickheter. Men, å
andra sidan, skulle icke hela världen
anse honom för feg, om han nu blefve
borta ? Och hon — Sophie — skulle
hon icke tänka detsamma? Efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
