Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan brådska in på den smala gång,
som förde till fruktträdgården.
Madame d’Épinay såg också efter
dem. Hon suckade och grep
Jean-Jacques’ hand, i det hon svärmiskt
såg upp på honom med sina stora,
uttrycksfulla ögon. Hon sade
förebrående :
»Hvarför, min vän, har ni nu icke
velat anförtro er åt er enda trogna
väninna ?. . .»
Han hade i detta ögonblick —
det vet Gud! — den största lust att
kasta sig ned i gruset och gråta ut
med ansiktet mot hennes knä, så
olycklig och öfvergifven kände han sig;
men han kom ihåg Sophies ofta
upprepade, bestämda förbud att någonsin
tala om henne med några främmande
— »framför allt icke med min kära
syster!» — och behärskade sig.
»Jag har intet att anförtro,
dyrbaraste väninna,» stammade han med
svårighet. Och då han såg hennes
klentrogna och medlidsamma min,
till-lade han melankoliskt, halft för sig
själf:
»Kom ihåg, jag är snart en
gammal man — lifvet skänker mig icke
mera några hemligheter.»
Madame d’Épinay nöjde sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
