Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än han någonsin förut gjort öfver heiä
sitt förhållande till alla dessa
människor, som kallade sig hans bästa
vän-ner-, och som han själf ända tills
nu uppriktigt ansett därför. Smärtari
öfver att känna sig förrådd af Madamö
d’Epinay, hvilken han nu i flera år
varit van att betrakta som eri kär och
förtrölig syste^ vär för honom riästari
lika bitter som den tanken* att baris
hjärtas ömmaste känslor voro
likgiltiga förj ja, räknades för så godt som
värdelösa af den enda kvinna, han
ändt-iigeri eri gång i sitt lif af hela sin själ
älskade. Hans stolthet reste sig, hans
omätliga själfkänsla, som hviskade till
honom, att han — Jean-Jacques
Rousseau — den fattige medborgaren i
Genéve, hvilken nu gick här som en
främling och ett nådehjon i herr
d’Epi-nays skogar, var tusen gånger mera
värd än alla dessa obetydliga, ytliga
världsmänniskor tillsammans, hvilka till
tidsfördrif roade sig med att leka med
honom och hans cde som med en boll.
Var det afund från Grimms sida?
Kunde han då verkligen se, att den
»björn» hans väninna fångat och nu
höll bunden i rosenlänkar, en gång,
när han sönderslet länkarna, skulle
resa sig som den skogens konung han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
