Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansikte mot ansikte, ingen som helst
bitterhet eller svartsjuka, blott en
smärtblandad, exalterad fröjd öfver
att se den älskade så lycklig. Och
med berusande hänförelse, med stolt
beundran för sig själf visste han, att
han — åtminstone i detta ögonblick
— vunnit seger öfver sina rebelliska
sinnen och sitt ännu mer rebelliska
hjärta.
I det han därefter liksom de andra
ännu stirrade efter den högreste
kavaljeren och den smärta ryttarinnan, som,
med den himmelsblå kjolen, fladdrande
bakom sig, så dristigt tumlade sin häst
ute i den breda slottsallén, sade han
— som svar på Monsieur d’Épinays
ord — sakta och drömmande:
»Lyckan?... Ja, det är lycka
att helt kunna gifva sig själf till en
annan, i tanke, i ord och handling ...»
Han teg litet, och blicken följde de
bägge höga gestalterna, som nu öfverst
på backen en kort sekund tecknade
sig mörka mot den i brandrödt
flammande himlen, innan de i nästa
ögonblick hastigt försvunno nedför
sluttningen.
»Men,» — han vände sig emot
Monsieur d’Épinay och de andra, och
hans varma, bruna ögon strålade —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
