Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Sophie’, åtminstone!» hviskade
Madame d’Houdetot energiskt och
rasande. »Hvad vill ni, att människorna
skola tro? Ni slutar ju med att
fullständigt förstöra mitt rykte.»
»Min väninna...»
»Men, min Gud!» Hon klämde
vredgad hans hand. »Har jag icke
förbjudit er att bruka alla dessa
ömma ord? Börja rätt och slätt
’Madame’ och säg så hvad det är, ni vill
säga.»
Rousseau svarade icke. Hon
började få samvetskval öfver sin häftighet
och ovänlighet.
»A, min vän ... ni vet inte, hur
olycklig jag är! Jag kan icke
uthärda att se honom i dåligt lynne.»
Och då Rousseau ännu icke
svarade, drog hon honom plötsligt —
glömsk af all konvenans, af alla onda
tungor omkring dem — in i en af
de djupa fönsternischer, de just
passerade.
»Jag ber er,» sade hon brådskande,
bönfallande — »hämta Saint-Lambert,
bed honom komma till mig. Ni
måste hjälpa mig — kom ihåg, det
är er skull! Går han och tänker ondt
om mig en half timme till, kan jag
icke lefva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
