Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes pudrade hufvud lämnade ett
hvitt märke efter sig på sidenfracken.
»Så högt ?...»
»Ja.» Hon såg upp med ögonen
ännu fulla af tårar. »Ser du — jag
är icke så tanklös, så egoistisk, som
du tror.» Han smålog och skakade
på hufvudet. »Nej, du måste tro mig
— nu vill jag tala ut riktigt.» Och
hon fortsatte med låg röst:
»Ibland, du — å, ofta förresten
— har jag sagt till mig själf: jag är
hans älskarinna, som så många andra
varit det, och han tror, att han är
min ’vän’, som alla kvinnor i vår
värld ha en ’vän’... för en tid! Och
mig har han vunnit så lätt. Han
tror kanske» — här lade han handen
öfver hennes mun, och deras ögon
möttes. »Nå! — Ja . . . Och så har
jag sagt till mig själf: det kommer
en dag, då han önskar se en husfru
i sitt hus, ett barn, som kan fortsätta
hans släkt, bära fram hans namn . ..
o
A!» utropade hon häftigt—»du tror
kanske icke, att jag tänkt allt detta?»
»Det har jag aldrig anat, Sophie.
Och det har du aldrig talat med mig
om, mitt hjärta?»
»För det jag var så rädd, att du
skulle känna dig bunden! A, jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
