Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnors hjärtan skola klappa som mitt,
tusentals ögon skola gråta öfver Julies
öde ...» Hon torkade okonstladt bort
sina egna tårar med den bara armen,
som hon drog öfver ögonen, och
smålog med ett försök att öfverskyla sin
rörelse.
Rousseau böjde sig ned och kysste
handen, som ännu var fuktig af tårar.
Men han berättade henne icke,
att Thérése och Madame Le Vasseur
varit hans förtrogna, innan hon och
Saint-Lambert blefvo det. Han mindes
plötsligt den där aftonen i maj, då
han läste boken för »tanterna», —
ensamhetens bittra förnedring, som
tvungit honom att utgjuta sitt hjärta för
dem. Och när hans darrande hand
släppte Sophies och ånyo grep om
det dyrbara manuskriptet, som hon
räckte honom, rätade han på sig med
en egendomlig känsla af, att han nu
i detta ögonblick vunnit full upprättelse
för denna sommars kvalfulla kamp,
förödmjukelser och brustna illusioner:
liksom Dantes förgudande kärlek af
en jordisk kvinna skapat paradisets
Beatrice, så steg nu vid hans —
Jean-Jacques Rousseaus — hand den kvinna
han älskade in i odödligheten. Utan
att vidröra henne, där hon vid sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
