Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
knackade i bålen och yttrade följande
minnesvärda ord:
M. H. Jag har altid tyckt om Upsala. Men
i synnerhet har jag älskat Upsala i festdrägt. Den
sanningskärlek, det frisinne, den flärdlöshet, som
vid dylika tillfällen besjäla vårt samhälle, äro i
sanning beundransvärda. Hvad jag i dag har
varit vittne till, skall jag aldrig glömma. M. H.
Snabba äro lifvets högtidsstunder, liksom toner
försvinua de, som skalden säger. Häm. Må
emellertid den gamla Upsalaandan aldrig dö. Ett lefve
för det gamla, evigt oföränderliga Upsala. Lefve
det. Hurrah.
Och härmed nådde — som det sedan stod i
festreferaten, — den minnesvärda 30 April 1879
sitt slut.
I två år stannade Grane på Broby, innan han
lyckades få medel att återvända till Upsala. Och
när han återkom dit, var han mycket förändrad.
Broby var en slottslik, tornprydd herrgård,
och en lång lindallé ledde upp till terassen,
ofvanför hvilken huvudbyggningen låg. Här lefdes på
hög fot, och Grane fick för första gången smaka,
XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
