Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 310 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höstbref från Sandhamn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

personer, ofta för underordnade egenskaper.
Man kan ej nog berömma de »gyllene
löfven», som man annars vet skräpa
rysligt i gångar och alléer; de »svällande
körsbären», som man får ondt i magen
af, och de »gullgula plommonen», som
man ej får äta för koleran. Att hösten
har ett godt bord, det kan icke nekas,
om man nota bene blir bjuden: men då
man skall betala hans läckerheter kontant,
och till på köpet i dessa tider så enormt,
att »en smörgås kostar mera än hela
dagen är värd», så uppskjuter jag för
min del att lofsjunga honom till bättre
tider.

I dag är han mer än vanligt vresig
och ogunstig. Föreställ er en himmel,
som är grå, en jord, som är grå, och
ett haf, som ej syns för bara grå dimma.
Allt är grått i grått; ett öfversuddadt
landskap; ej en skymt af ultramarin,
lack- eller kromgult. Hösten är i sitt flor, och
vintern i farstun. Fiskmåsarna ha
upphört med sitt fiske. Vimplar och flaggor
ha försvunnit med sjökaptenerna, som
gått i vinterqvarter. Det blir visst
yrväder. Då går jag och lägger mig. Man
bör inte vara oppe, då det är yrväder.
Qvällen blir ruskig. Himlen är gråtfärdig,
jorden ängslig, stormen blåser i »sjunde
basun», hafvet vrålar, ingen sångmö kan
vara ute i sådant väder:

Gapande djupet rörs opp,
Löjan har flytt från land,
Urblekt är Floras salopp
Frosten står hvit på strand.
Inne stängs get och får,
Måsen i landsflykt går.

Fjerran mot skär och häll
Dånande hafvet slår,
Liksom från ett kastell
Bombernas åska går.
Stormen på klippans mur
Brottas med vresig fur.

Digra af köld och snö
Välta sig molnen hän.
Hör! öfver stormrörd sjö
Raggiga ufvars skrän.
Sant är hvad sagan spått:
Ufven ej bådar godt.

Fönstret jag klistrat tätt.
Giktsjuk, förkyld och lam,
Sitter lik ett porträtt
Flugan i glas och ram.
Lifvet är öfverallt
Halfdödt, plundradt och kallt.

Uff! hvad det blåser kallt!
Spar ej på ved, lägg på!
Skyhög går »Östersalt»,
Bäst under tak att gå.
Bädda mig en mjuk säng!
Skynda, stäng dörren, stäng.

Älskar du vilddjurs tjut,
Mörker och storm och brus?
Nej! — hvem bad dig gå ut,
Sångmö! gå hem, stöp ljus!
Lyran jag just har håg
Byta mot yx och såg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>