Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Strödda minnen af resor till lands och sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Puff!» Nu har ui respass fått.
Kort och godt:
Ryk och ränn för hundra attan!
Gefle Vapen
Egenskapen
Har att hålla mygg på mattan.
Nu kan jag få resa trygg
Utan mygg,
Som vill ha min blod till soppa.
Segern vann jag,
Och nu kan jag
Pipan uti säcken stoppa.
På afstånd såg jag en mängd kreatur,
som lågo och solade sig. Jag kunde ej
begripa, hvad det var som oupphörligt rörde
sig fram och åter på en oxes rygg.
Skjutspojken upplyste slutligen att det var kråkor,
som spatserade af och an och sökte insekter.
Oxen lät dem hållas och tycktes med det
mest stoiska lugn upplåta sin ryggrad till
promenadplats. Jag förvånade mig öfver
djurets tålamod och undrade om detta
märkvärdiga tålamod vore det, som George Sand,
eller madame Dudevant, menar, då hon anser
tålamod endast vara »tröghetsstyrka». Nu
vet jag ej riktigt om skjutspojken eller George
Sand hade rätt. I förra fallet skulle oxen
vara tacksam att på ett så beqvämt sätt blifva
af med en hop sommargäster, som plågade
honom, och hans obeskrifliga lugn derigenom
blifvit förklaradt. I sednare fallet vore styrkan
att vara trög mer än oförlåtlig, då man akterut
är utrustad med ett så förträffligt
flugbortviftar-instrument, som äfven af kråkor skulle
respekteras, om det användes med behörigt
eftertryck. Jag tror att pojken hade rätt och
att oxen tålte kråkorna och deras
perukmakarebestyr, derför att de gjorde honom en
ren tjenst Egennyttan är en stor diplomat.
Hvad det är angenämt att resa, der det icke
finns jernvägar. En rapphöna är ett
himmelrike mot en kupé, der man alltid måste
räknas till inskränkta menniskor. Och man är
icke allenast inskränkt, utan man är
ordentligt fängslad och inlåst som ett för
menskligheten vådligt subjekt.
Aldrig, om jag ej är piskad,
Reser jag uti kupé.
Ingenting man der får se,
Liksom flundror är man fiskad
Och insläppt i sump som de.
Inklämd sitter man och slagen,
Oförklarligt dum och slö.
Intet finns att sig förströ,
Ej är värdt få ondt i magen:
Det är bättre då att dö.
En är het som eld och svafvel,
Här finns folk af alla slag,
En är frusen, blek och svag,
En vill fönstret ha på gafvel,
En predikar öfver drag.
En för köld med föttren sparkar,
En har skor af ryska skinn,
En tar Hoffmans droppar in,
En mot grannens axel snarkar
Och tar näsan hans för sin.
En till tröst skall nämnarn söka
Åt en femårs rustibus,
En har tandvärk utaf fluss,
En, i stället för att röka,
Tar sig en försvarlig buss.
Nog är allt detta trefligt i en bur, som
är tre alnar lång och på långt när ej så bred
och som ändå måste rymma åtta personer.
Nej, jag tackar! Jag föredrar till och med
rapphönan, i fall ej något beqvämare åkdon
står mig till buds, blott jag får åka fritt och
otvunget, utan någon konduktör, som
befaller. Är det icke behagligt (jag förutsätter
alltid på rapphönan vackert väder) att liksom
— 439 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0485.html
