Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
VAGABON 1) OCH REDAKTÖR.
en förståndig och fördomsfri man, hade nog gerna
önskat att de fått tillåtelse att sjunga här, men fruktande
högvördiga rådets och biskopens vrede, sade han sig ej
vilja ha något med saken att skaffa. Denna gång silade
de emellertid mygg och svalde kameler, ty följande
måndàgsafton uppläto de kyrkan för en hal f gal en
qvinna, som skulle hållit en "lemperance speech," men talade
mera om qvinnans emancipation än något annat. Det
blef också allmänt skratt och munterhet i kyrkan den
qvällen."
"Temperancc speech" var det, ja. Detta påminner
mig om en dylik, som jag hade det temligen blandade
nöjet att åhöra i Lindsborg cn afton i mars 1880. Tala
ren var en amerikansk gubbe från Ohio, hvilken dref
gestikuleringskonsten till en oerhörd höjd. Han slängde
och dängde med armarne, som om ban velat göra sig af
med dessa annars så nyttiga och nödvändiga "påhäng,"
slog sönder en glaskupa och höll åhörarne i en plågsam
spänning hela tiden. Vi voro visserligen icke många,
och gubben fick ej in mer än omkring 3 dollars, men
det var också allt ban var värd. Han förevisade de
orimligaste målningar, föreställande det inre af
nykteristers och fyllbultars respektiva magar.
Fyllbultmagen förevisades i olika stadier. Det var en färg och
en fantasi, som lifligt erinrade om Vesuvius. Kilauea
eller någon annan eldfräsande krater, för att icke taga
till något ännu värre. Denne nykterhetspredikande
reformator var emellertid sjelf- en veritabel gris, hvilket
jag erfor, då jag kom att sitta bredvid honom vid
matbordet i hotellet. Han åt med samma sked direkt ur
tomato-, potatis- och ärtfaten, ur hvilka vi andra lade
för oss på våra tallrikar. Med samma sked dök han
ned i sockerskålen, sedan han dermed ätit något af en
pudding och slickat skeden någorlunda "ren." En
snuskig företeelse, men en —■ reformator!
Det var en bekymmersam tid, min kompanjon och jag
genomlefde efter tidningens nedläggande. Ett par
veckor förut hade vi en kall vinterdag företagit en färd
med häst och vagn till en nyuppspirandc stadsunge, vid
namn Canton, belägen 30 mil från Lindsborg. Ett rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
