Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Medeltiden - Konungen och hans förmyndare (dialog) af B. von Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sånger.
13 j
Att bli den förste kung, som löst sitt folk
Ur bojan som det nya Rom har lagt
På verlden, — nesligare än de fjettrar,
Som bundo jorden vid Cesarers fot.
Birger.
Besinningsvärda ord din tunga uttalt.
Jag vill begrunda dem, förrän jag fattar
Den framtids mål, hvartill jag sträfva vill.
(inetällsamt).
Men — om en samvetsfråga gjordes dig —
Vi ha på länge ej, som nu, förtroligt
Tälts vid; —• om sonligt, oförstäldt jag sporde —
För ro skull blott: har aldrig kronans glans
Dig retat sjelf? — ej tanken hos dig vaknat
Att en gång bära henne?
Torkel Knutsson
(med sträng uppsyn)
Dygd och ära
Behöfva icke kungakronans glans.
(gär)
Birger.
Hans trohet sjelf är trotsande. — Han bär
Sitt hufvud redan högre än en konung.
(gir in 1 sitt sidorum).
Berh. v. Beskow (†1868),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
