Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom sinnlighetens område de särskilda sederna icke så
organiserade, att de äro fullt samstämmiga och fria från motsats.
Motsatser höra till all sinnlighet, och det sinnliga själslifvet kan
utbildas så, att motsatserna mycket skarpt framträda. Men det
kan äfven utbildas till en moderation, i hvilken den relativa
samstämmigheten och organiska bestämdheten kommer till en viss
fulländning. Med denna högre organisation sammanhänger dels
att motsättningen mellan goda och dåliga seder blifver skarpare,
dels att sedens betydelse för det menskliga samhällslifvet blifver
djupare.
Skärpningen i motsatsen mellan goda och dåliga seder visar
sig deri, att sedernas godhet och dålighet bestämmes från något
högre synpunkter än vanornas. Märkbarast är detta, då man
skiljer mellan rena och orena seder. Man kan taga dessa
motsatta seder i moralisk eller etisk bemärkelse, men man kan äfven
fatta dem såsom motsatta former af sinnlig sed. Äfven den
sinnliga naturen har sin renhet. Men äfven om man vid sedens
renhet uteslutande fäster betydelsen af moralisk renhet, finner man,
att seden står närmare intill det moraliska lifvets område än
vanan. Detta visar sig deraf, att seden, men icke vanan, kan
beteckna både en sinnlig och en förnuftig verksamhetsform. Äfven
i andra motsättningar röjer sig den högre synpunkten. Så t. ex.
när man mot hvarandra ställer stränga och slappa seder, hvilket
icke behöfver hänvisa på någon moralisk motsättning, men väl
på en högre synpunkt för bedömandet, än den, som vanligen
tjenar till bedömandet af olika vanor. Om man hänför sederna
till vissa ändamål och bedömer dem efter ändamålens
beskaffenhet och följaktligen betraktar den sed såsom god, som befordrar
ett godt ändamål, och den såsom dålig, som motverkar ett godt
ändamål, men befordrar ett ondt eller dåligt, så följer af den i
högre mått organiska bildning, som tillkommer seden jemförd
med vanan, att de olika ändamålen och dermed äfven de olika
sederna måste vara af mera väsentlig betydelse för det menskliga
lifvet än de olika vanorna och deras ändamål.
Det sistnämnda förhållandet visar sig tydligt, då man tager
i betraktande det menskliga samhällslifvet och sedens betydelse
för detta. Visserligen är det omöjligt, att ett menskligt
samhällslif kan komma till stånd utan förnuftiga bestämningsgrunder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
