Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ymp gifvit det främmande löf och blommor. Väl har stormen någon gång brutit här
och der en gren; men kronan susar ännu frisk i vinden och krigets örn hvilar ännu
i dess topp.
Några ord ur den Anmälan, med hvilken planen för detta verk framlades, taga
vi oss friheten att här upprepa: »Den som forskar öfver försvunna tider och vill
reda deras dunkla taflor, kan med stor vinst för sitt studium betrakta de bilder,
som ännu någon gång landtbons gömda hyddor framställa. I aflägsna provinser,
der ej en falsk odling hunnit gifva nya behof åt lefnadssättet eller ingjutit förakt
för gamla af förfädren ärfda seder och bruk, finner ännu fornälskaren rika ämnen
för sin forskning. Bland deras invånare vandrar han gerna. Han betraktar dem
såsom lefvande monumenter af förgångna tider. I deras språk hör han ännu en
gång ljuda emot sig toner at hans fosterlands äldsta modersmål, eljest förvaradt
blott i sagans dunkla skrifter; i deras boningar, lekar, lefnadssätt eller klädedrägt
möta honom drag, hvilka väcka erindringar om hvad historien förmäler från
längesen förgångna tider. Den vördnad, med hvilken son eller fader bevarar, i den
ärfda hyddan, ärfda bruk och vanor, förklarar möjligheten af en sådan genom
sekler fortgående tradition. Sverige är ännu, kanske mer än något annat land i
Europa, rikt på dessa, hvilka jag ville kalla lefvande fornminnen. Likväl börja de
äfven der att småningom utdö; och det karakteristiska hos allmogen bortblandas
och fördunklas af den inverkan, som härmningen från högre folkklasser på
densamma utöfvar.»
Denna sista, tyvärr! sanna anmärkning uppmanar hvar och en, som nitälskar
för kännedomen af Nordens fornverld och för allt hvad i en närvarande stund
påminner om en förfluten, att snart samla de försvinnande dragen; att med konstens
tillhjelp afteckna de ännu qvarstående formerna, innan tiden, hvars skepnad vexlar
lik Protei, hunnit gjuta sig i nya.
Vår vandring bland landtbons enkla hyddor börja vi med Dalarne, Svenska
frihetens fosterjord, det land, ur hvars skogar i farans stund Sverges räddning så
ofta utgått, och hvars allmoge i seder, lynne och lefnad ännu bevarar mycket af det
fria, öppna och redliga, sora fordom så skönt utmärkte Nordens söner. Vår väg
leder oss genom Thorsång, Leksand, Rättvik, Mora och Elfdalens socknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
