Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - IV. Determinism - 11. Kritik öfver den moraliska frihetens begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
räcklig grund. Såsom motsats till det nödvändiga anser man det
tillfälliga, hvilket icke strider häremot. Hvarje tillfälligt är
nämligen blott ett relativt sådant. Ty i den reala världen, i hvilken allena
man anträffar det tillfälliga, är hvarje tilldragelse nödvändig med
afseende å sin orsak; däremot är den tillfällig med afseende å allt
öfrigt, hvarmed den sammanträffar i tid och rum. Men nu måste det
fria, då frånvaro af nödvändighet är dess kännetecken, vara det af
hvarje orsak fullständigt oberoende och följaktligen definieras
såsom det absolut tillfälliga, ett högst’ problematiskt begrepp, för
hvars tänkbarhet jag icke kan gå i borgen, men som dock på ett
märkvärdigt sätt sammanträffar med frihetens begrepp. I hvarje fall
förblir det fria det uti intet afseende nödvändiga, d. v. s. af ingen
grund beroende. Detta begrepp, användt på människans vilja, skulle
nu bestyrka, att en individuell vilja i sina yttringar (viljeakter)
icke skulle bestämmas af orsaker eller tillräckliga grunder
öfverhufvud; då dessutom, enär följden alltid är nödvändig ur en
gifven grund (af hvilken art denna än är), dess akter icke vore fria,
utan nödvändiga. Härpå hvilar Kants definition enligt hvilken
friheten är förmågan att af sig själf börja en rad af förändringar. Ty detta
"af sig själf, betyder i dess sanna bemärkelse, utan förutgången
orsak; men detta är detsamma som "utan nödvändighet’7. Så att
äfven om denna definition genast gifvit frihetens begrepp skenet af
att vara ett positivt begrepp, dess negativa natur dock vid närmare
betraktelse ånyo framträder. Då nu allt som bestämmer något
annat måste vara en grund, — vid de reala tingen en realgrund, d.
v. s. orsak, — så vore alltså en fri vilja en sådan, som icke bestämdes
genom något annat; hvars enskilda yttringar (viljeakter) alltså utan
vidare och helt ursprungligt framgingo ur henne själf, utan att
nödvändigt framkallas af föregående vilkor, och således äfven utan att
vara enligt regel bestämd af något. Yid detta begrepp går det
tydliga tänkandet för oss förloradt emedan satsen om grunden i alla
betydelser är den väsentliga formen för hela vår kunskapsförmåga,
men här måste uppgifvas. Emellertid fattas det äfven för detta
begrepp icke en terminus tecnicus; nämligen liberum arbitrium
indifferent!^. Detta begrepp är för öfrigt det enda tydligt bestämda,
fasta och afgjorda begreppet om det som kallas viljefrihet, hvarför
man icke kan aflägsna sig från det utan att råka ut för vacklande,
dunkla förklaringar, bakom hvilka den dröjande obeslutsamheten
döljer sig; liksom då det talas om grunder, som icke nödvändigt
medföra följder. Hvarje följd af en grund är nödvändig, och hvarje
nödvändighet är följd af en grund. Efter antagandet af en sådan liberi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
