Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - B) Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande - 3. Det radikala onda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
3.
Det radikala onda.
Benägenheten till det onda är således en följd af människans
natur såsom ett empiriskt, i den sinnliga verkligheten gifvet väsende,
eller med andra ord, den är en följd af den ordning, i hvilken de till
människans väsende hörande elementen succsessivt utveckla sig, eller
af den styrka, hvilken så väl de ursprungliga som de af förståndet
och inbillningskraften beroende begären hunnit vinna, innan
sedlighetens idé kan framträda och utveckla sig med tillräcklig klarhet för
medvetandet för att blifva en egentlig bestämmelsegrund för viljan.
Den nämda benägenheten utgör då hvad vi rätteligen böra mena
med det "radikala" onda, om vi vilja bibehålla detta något tvetydiga
och lätt missförstådda namn, hvilket af Kant och flere nyare
filosofer blifvit omtaladt såsom den yttersta källan till all osedlighet,
men hvarom man merendels blott gjort sig en ganska oredig
föreställning. Fichte söker detta radikala onda i hvad han kallar den
andliga vis inertice, eller trögheten till reflexion, hvilken för
människan försvårar uppstigandet till ett lifligt och klart medvetande om
sedelagen. Detta kan erkännas för sant under det villkor, att man ej
betraktar denna andliga vis incrtice såsom en blott qvalitas occulta,
utan söker göra sig reda för dess grund, hvilken ej kan sökas i
något annat än själfva den utveckling den lägre begärelseförmågan
genom dess tidigare yttring redan hunnit och måst vinna, innan
sedlighetens idé framträdt i medvetandet med den grad af liflighet, att
deri kan bli viljans bestämningsgrund, eller ens bli föremål för en
lifligare och mera energisk reflexion. Häraf trögheten och
svårigheten att tillräckligt reflektera på denna idé för att bringa den till den
grad af liflighet för medvetandet, att den kan bli en viljans
bestäm-ningsgrund.
Man har ofta talat om detta radikala onda likasom om något
hemlighetsfullt, oförklarligt, hvars verklighet man måste medgifva
såsom ett af en allmän erfarenhet bevittnadt faktum, men utan att
egentligen kunna förstå dess möjlighet. Men i själfva verket
innehåller det alldeles intet oförklarligt, så snart man blott gjort sig full
reda för de till människans väsende hörande elementen, och för det
förhållande, hvaruti de stå till hvarandra i hänseende till deras
suc-sessiva utveckling. Om ock vissa speciella modifikationer af den
ifrågavarande benägenheten kunna med skäl betraktas såsom
märkvärdiga psykologiska företeelser, hvilka det kan synas svårt att
fullständigt förklara, så kan detta likväl icke hindra, att denna bena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
