- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
29

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och föga laggrannhet om medlen. Grefve Fersen använde fördenskull allt sitt bemödande att påskynda riksdagens slut, ett steg, instämmande med konungens afsigter, som sedermera blifvit mycket klandradt: — af konungens medhållare såsom en list att genom ett hastigt afbrott af öfverläggningarne lemna de väckta ämnen till missnöje oafhulpna för att öka det; af hans eget parti såsom en vankelmodighet att ej utföra det påbegynta verket till jämkande af konungens och nationens rättigheter; å båda sidor uttydt efter utgång och egna afsigter samt följaktligen ensidigt och orättvist.

Konungen på sin sida, med alla kunglighetens fördomar, fann sin ära sårad för hela Europas ögon af den vidrighet, ständerna honom visat. Han ansåg otacksamt, att de mot honom själf gjort bruk af den frihet, han skänkt dem. Genom jämförelsen af deras uppförande vid 1778 och 1786 års riksdagar, (genom det oväntade rön, att många, som vid den förra voro mest nitiska för honom, vid den senare ifrade häftigast emot honom, till ex. statssekreteraren Wadenstjerna, genom eftersinnande, att de flesta nu öfverklagade missbruk då redan egde rum utan allt åtal, öfvertygades han, att icke kärleken till fäderneslandet, utan regeringssjuka och utländska stämplingar denna gången varit driffjädrar till ständernas steg. Mot ridderskapet och adeln härmades han isynnerhet. Det var detta stånd, som gifvit lif och ton åt riksdagen, och det var af detsamma, som konungen trodde sig hafva mesta erkänslan att fordra[1]. Slutsatsen af allt detta blef, att konungen fann 1772 års regeringsform otillräcklig till sin och konungamaktens trygghet; att H. Maj:t beslöt nyttja första tillfälle att bättre förskansa sin tron och att emellertid regera såsom tillförne.

*




[1] Under riksdagen lät konungen genom kanslirådet von Rosenstein förmana Spaldencreutz och Hummelhjelm att icke drifva honom till ytterligheter, emedan honom då återstod en slutlig utväg, som var att kasta sig i ofrälse ståndens armar, och åt sin räddning uppoffra sin kärlek för adeln. H. svarade sig förese denna utväg. Hans tanke var alltid, att hvad som skedde 1786 var för sent och hade bort ske 1778. Det är ock säkert, att 1786 års riksdag företedde ett halfgjordt arbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free