Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ännu icke visade sig någon så skyndande fara, dock att ovisst vore, huru många stunder för H. Maj:t kunde återstå. Konungen nekade med häftighet sin brors inkallande och inbefallde i stället Schröderheim, som emottog H. Maj:ts ordres om några expeditioners uppsättande.
Något längre fram på morgonen och under det konungen jämt påkallade flera läkemedel, hvilka nu mera togos utan all verkan, tillstyrkte Dalberg, att biskop Wallqvist eller någon prest, "åtminstone för anständighetens skull" måtte tillkallas. Konungen upprepade: "för anständighetens skull" och efterskickade Wallqvist. Ännu sedan han ankommit, undertecknade H. Maj:t fullmakt för baron Armfelt att vara öfverståthållare samt ett förordnande för general Taube att handhafva utrikes ärendena. En ännu vigtigare författning, nämligen en codicill till konungens testamente, som under den tillträdande konungens minderårighet uppdrog regeringen åt samma herrar, som fört den under H. Maj:ts sjukdom, lärer vid samma tillfälle blifvit underskrifven och jämväl åt riksdrotsen öfverlemnad, som sedermera uppviste och lät uppläsa den i Svea hofrätt. Protokoll lärer dock i den allmänna bestörtningen ej däröfver kommit att hållas; och då den, jämte testamentet, sedermera företeddes hertigen af Södermanland, sade han sig ej under codicillen igenkänna konungens hand och förstörde densamma.
Biskop Wallqvist, som inställde sig att bikta konungen, blef anmodad att vänta, och H. Maj:t sade sig vilja sofva; men Dalberg, som fann tiden dyrbar, sade sig se på H. Maj:ts ögon, att ingen sömn så hastigt vore att vänta, utan att bäst vore nyttja denna stund till sakramentets emottagande. Efter ett skriftermål i få ord och några böners läsande, dem konungen själf med hopknäppta händer och synbar andakt efterstafvade, undfick han af biskopens hand nattvarden och fann sig ånyo sömnig.
Få ögonblick därefter, klockan inemot 11 om förmiddagen den 29 Mars, afsomnade han med all stillhet af en vanlig sömn och slöt således en lefnad, hvilken genom märkvärdigheten af de händelser, denne konung beredt eller genomgått, och sällsamheten af de naturgåfvor och fel, han hos sig förenat, aldrig kan förgätas och kanhända genom aflägsna följder i det tillkommande blifver lika minnesvärd då som för det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
