Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Sverige förstod konung Gustaf, understödd af en
folkstämning, helt olika den som besjälat hans armébefäl i Finland,
att gifva sakerna en annan vändning än den som
Anjala-männen hoppats. Han gick nu beslutsamt den väg, som syntes
honom den rätta till Sveriges räddning undan den hotande faran.
Den var icke densamma, som konungens vänner, mindre
förtröstansfulla och mindre klarseende än han, velat utstaka: den var
farlig och hade många stötestenar, som måste undanrödjas;
motstånd mötte, som måste besegras, och lugnet blef aldrig till fullo
återställdt, äfven sedan målet var hunnet.
Konung Gustafs närmaste förtrogne, som i olyckans
stunder i Finland troget stått vid hans sida, följde honom äfven på
den nya bana, han inslagit, och bidrog väsentligen till
framgången af hans åtgärder. Men med gladt mod såg Armfelt
icke framtiden till mötes; därom vittnar den sista biljett, han
den 22 Augusti, sedan afresan från Finland blifvit besluten, från
Högfors skref till sin hustru: »då jag ser allt gå för f-n i våld,
hoppas jag endast att få slåss någonstädes, med ryssar, danskar
eller landsmän. Döden är alltid en god sak, när den träffar oss
med värjan i hand».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
