- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
155

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

III.


Armfelts hemliga brefväxling.

1792—1793.



»Min själ sitter alltid i spetsen på min penna, som på mina
läppar», har Armfelt om sig själf yttrat. Ingen kunde i
själfva verket vara mindre egnad att föra en brefväxling om
hemliga statsangelägenheter än den man, hvars öden vi följa;
ingen tidpunkt kunde vara mindre lämpad därför, än den svenska
förmyndareregeringens, för hvilken, såsom vi sett, inga
betänkligheter funnos mot användande af alla medel, äfven de mest
vanhederliga, för att komma sina motståndares hemligheter på
spåren.

Vi känna redan tillräckligt Armfelts sätt att i tal och skrift
meddela sig med sina vänner. Hans skaplynne var
ögonblicksmänniskans: intet slags hänsyn, ingen försigtighet, ingen
beräkning kunde lägga band på den tillfälliga stämning, som
beherskade honom, om den var af upprördare slag. Han gaf sig själf
utan förbehåll, sådan som han var i hvarje ögonblick, då
nämligen hans känslor kommit i svallning; och han egde, såsom en
af Runebergs hjältar, i yttersta grad

stolt själ och lättrördt hjärta
och brinnande hetsigt blod.


I denna oförbehållsamhet, denna ohejdade naturlighet låg
väl i väsentlig grad hemligheten af den tjusmakt, som tillhörde
hans personlighet. Men visserligen kunde denna egenskap äfven
blifva olycksbringande för en man i hans ställning, i synnerhet
då de motgångar, som hejdat hans så länge lysande bana,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free