Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och derför vågar jag tala med er om det här
oförbehållsamt som ined en vän.»
»Ja, ja visst, kära barn,» — (han lutade
huf-vudet trött i handen) — »ni skall inte fästa er
vid mitt tvära sätt. Jag har mycket att tänka på.
Jag är er vän som alltid. Ni för fara, men på
det vilkor, att ni kommer igen, om ni inte har
det bra.»
»Tack, det lofvar jag.»
Hon hade svårt att dölja den rörelse hans
klagan framkallade hos henne.
»Och om jag behöfver er, då?» Han log litet
sorgset och skälmaktigt.
»Då skrifver ni, och jag kommer.»
»Godt.» Han log på samma sätt.
Nu påskyndade han sjelf hennes resa, i tro
att han skulle få lugn, då hon farit. Men det var
tungt att skiljas, märkte han. Han tyckte sig gå
och bära på en sjukdom. Ofta om nätterna spratt
han upp med en svidande känsla, då han drömt,
att hon gifte sig derborta.
En dag stängde han sig inne med Hedda.
Han talade lugnt och vänligt och föreslog
skils-messa.
Hon böljade gråta och kvida, som om hon
lidit stora kval. Hon höll icke heller inne med
sina misstankar mot »den der kvinnan, som stulit
hans hjerta».
Han erkände öppet sina känslor, men han
beskref äfven deras äktenskap och frågade, hvem
som älskat mest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
