Ax och halm. Berättelser / 97 (1887) Author: Amalia Fahlstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var den fedligaste lilla gata man kan tänka
sig. Det var bara brefbäraren och
drätselarkivet som påstodo, att den der äfventyrliga delen,
hvilken öfverskred tvärgatan och sökte sig ända
ned till lastageplatsen bland matroser och buller,
var deras ättling i rätt nedstigande led. Den
förnekade slägtskapen och antog sjelf namnet
Återvändsgränden. Folk, som icke bodde der, utan
af en eller annan anledning förirrat sig dit, vände
alltid om. Fonden utgjordes af ett ärevördigt litet
rödt trähus med ett plank, hvaröfver några
trädtoppar och en mossbelupen berghäll framskymtade;
och detta plank hade en ärevördig inkörsport,
genom hvilken ingen i lifvet körde in, men
utanför hvilken hängde en perlbeströdd klocksträng.
Dpnna stod i mekanisk förbindelse med en
trotjänarinna, en sann vårderska af den ärevördiga
tillbakadragenheten, hvarför vi gå förbi. Kulisserna
till denna fond utgjordes af trähus, hvilkas
grönskande vårdsinteriörer fingo sin karakter af gamla
brunnars maskstungna säten och brandstegar af
en mans längd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>