Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Narren och Bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Et skrik så lyckligt moduleradt,
Så höjdt, så sänkt, så varieradt,
At alla måste nu, hur väl han förr agerat,
Bekänna med en mun: mer gris han aldrig var.
Ifrån sit djerfva trots syns Bonden dock ej vika:
Han gör sig til på Narrens vis,
I jackan döljer sig, och tvingar der en gris
At skrika med en hals alt hvad en gris kan skrika
Det skrik, om hvars natur ej frågan hörde hli
För kännare gör ej til saken.
Naturen är ej mer i smaken,
Han fyllas skall med hroderi.
Åt Narren priset gifs . • . Sig Bonden hemligt nöjer
At le åt hopens dom, och håller grisen dold;
Men när han hotad är at drifvas hört med våld,
En retad röst til slut han höjer:
På hopens tadel eller pris
Hvad räkning göras kan, af detta vitne lären.
Har Narren hättre gjort?... Här visar han sin gris ...
Athenienser! se hvad doiitare ni aren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
