Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Empusan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Sådant är det lilla djuret, och det är värdigt en
Callots fantastiska ritstift. Om ni träffar på det
i ett snår, skall ni få se, att det gungar på sina
fyra styltor, skakar på huvudet, betraktar er
med ett klokt uttryck, svänger på sin mitra och
ibland ser sig om över axeln. Man tror sig läsa
elakhet i dess spetsiga ansikte. Försöker man
gripa det, är det genast slut med den pompösa
hållningen. Det upplyfta bröstpartiet sänker Sig,
och insekten avlägsnar sig med långa steg, hjäl-
pande till med sina rovfötter, som gripa fast i kvis-
tarna. Flykten blir inte lång, om man har ett
övat öga. FEmpusan fångas, stoppas i en pappers-
strut, så att dess bräckliga lemmar inte taga nå-
gon skada, och sättes slutligen under en metall-
dukshuv. I oktober får jag på detta sätt en till-
räcklig samling.
Vad skall jag ge dem att äta? Mina empusor
äro mycket små, bara en månad eller på sin höjd
två månader gamla. Jag ger dem små gräshop-
por, som passa för deras storlek, de minsta som
Jag kan finna. De vilja inte ha dem, ja, de bli
rädda för dem. Om någon oförsiktig gräshoppa
fredligt närmar sig en av dem, där de i de fyra
bakfötterna hänga i trådnätskupoler, blir den för-
mätne rätt illa mottagen. Den toppiga mössan
sänker sig och ger gräshoppan en knuff så att hon
tumlar långt bort. Där ha vi det: den magiska
mössan är ett försvarsvapen, en skyddande sporre.
Väduren stångas med sin pana, empusan knuffas
med sin mössa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
