Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK I. DEN NYA STATSFÖRFATTNINGEN. 307
värna sin egen strand. Segrarnas och eröfringarnas tid var
förbi; det var ej genom vapen, Sverige nu skulle
återupprättas ur sitt förfall, utan genom fredens idrotter, genom
idoghet, arbete och inre förkofran samt genom den fria
författning, som enväldets missbruk under det långa kriget
hade framkallat.
Det nya statsskicket var närmare bestämdt genom
regeringsformerna af 1719 och 1720. Konungamakten hade
genom att missbrukas ådragit sig folkets misstroende, den blef
därför öfvermåttan inskränkt. Man öfvergick tvärt från den
ena ytterligheten till den andra, från envälde till mångvälde.
Konungen måste i sin konungaförsäkran lofva att alltid
instämma med »riksens maktägande ständer», ja till och med
lösa ständerna från deras ed till konungen, ifall denne
öfver-trädde sin ed. Då han förut ensam stiftat lag, beröfvades
honom nu all andel i lagstiftningen; denna tillhörde ständerna
allena. Konungen skulle väl stå i spetsen för riksstyrelsen
men blef i alla viktigare mål beroende af rådets flertal, i det
att han i rådet endast ägde två röster. Äfven rådet måste
afstå från sin förra makt; det tillsattes efter förslag af ett
ständernas utskott, ansvarade inför dem och var sålunda blott
ständernas fullmäktige. Ständerna skulle till riksdag
sammankomma hvart tredje år; de voro framgent indelade i fyra
stånd, hvilka voro skarpt åtskilda genom olika intressen.
Det mäktigaste af dem var adeln. Inom detta stånd var
numera den gamla klassindelningen upphäfd (1719);
därigenom hade makten öfvergått från högadeln till den talrika
lägre adeln, som till större delen var fattig och lefde af
statens ämbeten. Präster och borgare delade makten^ med
adeln men kunde ej väl sämjas med detta stånd. Det fjärde
bland stånden, bondeståndet, hade ej mycket att säga, var
därför missnöjdt, fruktade herre välde och önskade en starkare
konungamakt.
Konungamakten var oaktadt alla inskränkningar ännu
icke så kringskuren, att den ej i en kraftfull konungs hand
kunnat göra sig aktad och ansedd. Men Fredrik I förspillde
alla konungamaktens utsikter genom sin svaga, opålitliga
karaktär och sitt sedeslösa lefnadssätt. När riksdagen 1723
å nyo sammanträdde, möttes konungen i de tre högre stånden
af misstroende och ovilja. Endast bönderna understödde hans
planer på ökad makt; de framställde till de öfriga stånden
ett förslag härom, men yrkandet blef tvärt afvisadt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
