Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergufven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då ljuder därutifrån ett hemskt, ihåligt klagande ho-o ho-o ho-o,
upprepadt i flera repriser och liksom kommande från olika håll.
Kvinnor och barn rysa, då de höra dessa ur kvällsdunklet
kommande läten, men de veta väl, hvem det är, som frambringar dem,
ty de ha hört dem så ofta. Det är bergufven — Bubo bubo eller
Bilbo maximus, den största af dagugglorna och en väldig jägare
för resten.
Han har slagit sig ned på en gammal bruten pilstam borta vid
dammen och öfverblickar från denna observationspunkt den
omgifvande terrängen med sina stora, runda, honungsgula ögon. De
långa örontofsarna på hans hufvud stå rätt upp, och han rör ibland
på vingarna, som ville han öfvertyga sig om att de på ögonblicket
äro tjänstbara, så snart en ekorre, en råtta eller en skrämd kråka
genom att röra på sig röjt sin närvaro.
Då spänner han sina mäktiga vingar till snabb, ljudlös och
spöklik flykt, och innan det utsedda offret vet ordet af, är
mördaren öfver honom. De starka klorna gripa säkert tag. Den
hvassa näbben ger kraftiga dödshugg, och på få minuter är den
öfverraskade varelsens saga all. Några fjädrar eller hårsuddar är
det enda, som är öfrigt.
Ur buskarna i småskogen kommer en hare för att kalasa en
stund på grönrågen å nyodlingen. Bergufvens ögon glöda och
följa stadigt den guppande gnagarens vingliga stråt. Plötsligt
liksom släpper han sig ned från pilstammen, gör en vid lof utåt och
störtar inom få sekunder fram på den stackars harens egen
utgångspunkt. Jösse märker snart oråd, sätter sig ett ögonblick
upprätt i förskräckelsen men får i detsamma dödsfaran klar för
sig och rusar i väg med väldiga skutt.
Då börjar en kamp på lif och död. Kan bergufven drifva sitt
offer ut på öppen mark, så är detta snart fast, men lyckas det
den förföljde att komma in bland buskar och träd, så har han all
utsikt att komma undan. Ty där inne kan den stora fågeln icke
manövrera lika ledigt som haren, hvars smidiga kropp lätt slinker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
