Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytterligare snabb förfrågan, om han ville med vapen i hand
afgöra affairerna oss emellan, och ett lika hastigt
oför-skämdt svar — ett par väl placerade märken i ansigtet,
hvilka förmådde honom att ehuru halfblind genast draga
blankt. Åter mellankommo officerare. Ett par mycket
grofva starka herrar förde undan Gyllenschruf med
förklaring: »Nej, på det viset går det icke an.»
Och sedan utsattes dag, då vi skulle träffas på en
undanskymd plats i Slottsskogen, på sjelfvaste konungens
eller för tillfället landshöf dingens »geheeg och
jagtom-råde», en plats känd sedan föregående liknande tillfällen,
icke så särdeles långt från landsvägen men dock isolerad
bakom en kulle och instängd af träd.
Det blef ock öfverenskommet, att vi skulle begagna
kungl. flottans sablar. Jag hade väl hellre velat bruka
fransysk fäktvärja eller vanlig rapier eller tillochmed
pistol, i hvilka vapens bruk jag har mera öfning sedan flera
år tillbaka. Men jag fick finna mig i denna uppgörelse.
* *
*
Då jag kunde vara fullkomligt viss om, att intet
försök att personligen, muntligen eller skriftligen meddela
mig med m:lle Helleberg skulle lyckas, hade jag den
har-diessen att skrifva några rader till fru Bagge, f. Beckman,
med en ödmjuk supplique, att hon, om något inträffade
af allvarsammare art, hvilket jag hade någon anledning
att förmoda, måtte till m:lle H. frambära några få
hels-ningsord.
Hon borde säga henne, att jag aldrig haft en öm
tanke för något annat fruntimmer, sedan jag första gången
såg henne, och att hon icke hade att ångra att hon en
tid visade godhet mot mig. Jag bad den älskvärda damen
vidare säga m:lle Helleberg — helst muntligen, men, om
detta muntliga meddelande kunde af omständigheterna
fördröjas, skriftligen — att jag, fast jag icke är någon
yngling, dock med en ynglings allra varmaste
förhoppningar uppriktigt och ärligt tänkt mig mitt lifs bästa lycka,
om hon velat förena sina öden med mina. Till sist bad
jag henne säga m:lle Rika, att, ehvad som kunde hända
mig, de alltför korta stunder, det beskärts mig att vara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
