Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting märkte, då hon sedan skötte om luckorna. Jag
fann att den jernbeslagna bomrigeln f^jr förstugudörren
satt fast i sina starka jernkrampor i de of re halfdörrarne;
de nedre kunna icke öppnas, då de öfre äro stängda.
Karlen hade kanske på förhand gjort sig underkunnig om,
att det icke var värdt att försöka den vanliga väg, som
personer taga, då de här besöka mig. Det der bullret,
som jag tyckte mig höra vid förstugudörren, existerade
väl då endast i min inbillning.
Låg han död någonstädes derutanför? Det var föga
antagligt. Möjligen var han sårad; men hvad behöfde
jag egentligen bry mig derom? Jag stängde fönstret och
lade på hakarne. Han måtte varit öfvad emellertid att
begagna dylika trånga och obeqväma entréer!
Hvem kunde det då ha varit, och hvilka intentioner
månne han haft?
Jag har ingen annan gissning att hålla fast än den,
att det måtte varit den norske »elake Knut» och att han
varit stadd i Gyllenschrufs ärenden. Dock — jag ville
ogerna supponera, att denne begagnade sig af den frist,
som ett svullet öga ger honom, för att på detta skamliga
sätt slippa undan en ännu allvarligare näpst. Kanske
»Malice-Knut» åter endast var ute på tjufexperiment.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
