Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon fortsatte ogeneradt med sina plikter som
värdinna. Med afsikt uraktlät hon att i minsta mån egna
någon uppmärksamhet åt prokuristen. Och när hon någon
gång mötte hans blick eller växlade några ord med
honom, så skedde det tydligen på ett så förargligt och
missnöjdt sätt, att han borde begripa det, om han inte vore en
trästock.
Billberg började emellertid att »sitta öfver» vid
gifningarna gång på gång. Han föregaf hufvudvärk och
trötthet. Han steg upp den ena gången efter den andra och
gick ett slag rundt golfvet — — »han mådde illa i kväll
af att sitta stilla så länge», som han sade.
Ninni gaf nu skarpt akt på honom. Hon började blifva
fullt medveten om, att hans uppförande gälde något
specielt mål - - att han koncentrerade sin uppmärksamhet
kring någon bestämd tanke - - men hvilken?
När han steg upp från spelet och promenerade på
golfvet, började han i Ninnis ögon allt mer antaga skepnaden
af en lömsk tiger, som lurade på rof ...
Och hvad han lurade på, var värdinnan själf, det
kunde inte vara tu tal därom.
De andra gästerna voro så upptagna af spelet, att
prokuristens uppförande ej skänktes någon vidare
uppmärksamhet, och allra minst var det någon, som gaf akt på?
att han sysselsatte sig specielt med värdinnan. För Bruns
skarpsinne hade det visserligen framstått som påfallande,
att han steg upp från bordet vid tillfällen, då Ninni
befann sig på vissa afstånd från de spelande, men Billberg
var i skådespelarens ögon en allt för obetydlig människa
för att han skulle göra några iakttagelser beträffande
honom.
Just nu fick han ett af sina anfall af förlorad
spellust. Med en gäspning - hvilken han nog sökte göra
naturlig, men som ändå för en skarp iakttagare skolat
förefalla konstlad ... prokuristen var visst inte sömnig ...
tvärtom - steg han upp från spelbordet, under det han
sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
