Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre dyrkad, skulle hon otvifvelaktigt under en betydligt
längre följd af år funnit sin själs fulla mättnad i det
frälsningsvärf, hon börjat på ett sådant lysande sätt. Men
nu blåstes hon upp af öfvertro på sin egen präktighet och
därför började hon snart tröttna på allt sammans och finna
det hvardagligt.
Då var det som den gamla medfödda äfventyrslusten
trängde allt det andra i bakgrunden och lät henne blifva
ett lätt offer för nya känslor.
Och det var också någonting annat, som den medvetna
framgång, hvilken hon blef delaktig af, värkade inom henne.
Den väckte lusten att visa sin oemotståndlighet, icke blott
gent emot den stora massan, hvars opersonliga, abstrakta
ynnest började förefalla henne enformig, utan gent mot en
viss individ af denna massa. Det var egentligen icke
någon slags vanlig kärleksträngtan, som fick makt med
henne, nej, det var något helt annat. Hon började känna
ett behof efter att få se ett personligt uttryck för den
hyllning, som man kväll efter kväll gaf henne i andaktsfulla
miner, botfärdiga knäfall och känslofulla tårar. Hon
koncentrerade sina tankar på den fixa idén, att hon ville se
någon viss person ur den stora mångpersonliga
åhörarehopen stiga fram och bringa henne sitt ödmjuka
hyllningsoffer, slafviskt och glödande. Hvem skulle denne okände
vara - - ja, det fick bero alldeles på en slump, det
visste hon länge icke - -
Det var dylika makter, som arbetade inom henne. Hon
kände huru de växte och växte, utan att kunna ge den
något namn. Men de skapade åtrå och törst, och hotade
att successivt nedrifva all det osjälfviska och ovärldsliga
svärmeri för öfverjordiska plikter, som besjälat henne de
första månaderna.
Domen öfver det hållningslösa uppförande, som hon
kom att visa, skulle naturligtvis blifva den, att hon var en
låg och fördärfvad själ, som i ett anfall af samvetskval
låtit frälsa sig i armén, men genast, utan betänkande, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
