Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 1. I dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRRA AFDELNINGEN.
Nog går det, arma barn, ännu
För dig i tysthet an . . .
Din sommar förestår: jag vill dig lära
Hur du skall lefva den förnöjd och säll.
Franzén.
1.
I ilalen.
vår gamle gode fader la Fontaines böcker finnes alltid en ljusande
dal, idylliskt ljuf och evigt blomstrande, liksom språket hos de utvalda
varelser, med hvilka han befolkat den; och om hjeltinnan i ett sådant
litet Arkadien heter det alltid utan återvändo:
”Der står den sköna flickan så oskyldig och from som dalen och
hennes moder, hvilken uppfostrat henne.”
Men jemte de goda menniskor, som här äro bosatta, finnes också
ett ondt väsende, hvars lurande öga spejar efter rof, och det onda ögat
har vanligen mycken tur i den vägen, ity litet vore att säga om det
goda, ifall det onda ej gåfve en lifligare skiftning deråt.
Det är just i en sådan iafontainsk dal — belägen på en af
Ve-nerns stränder — som vi nu befinna oss, ocli nästan intet enda parti
på tallan saknas.
Först och främst hafva vi ett litet rödmåladt hus med
spegelblanka fönsterrutor, och mot ena rutan stöder sig makligt en vidlyftig
murgröna med nedfallande stänglar, hvilka bilda liksom ett halsband kring
den antika svarta katten, som låter sin lilla trubbiga nos hvila mot
andra rutan, hvars solvarma glas för katten är detsamma som
vinterbrasan för gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
