Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 3. Ett äkta par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ETT ÄKTA PAK.
hon ville både lefva och dö på att, om hon finge se sjelfva
urkunderna, hon aldrig i evighet skulle finna denna enfaldiga fras —
något hvaruti hon visst hade rätt.
I orten åtnjöt det rika patronaget stort anseende. Man var
förtjust öfver bjudningarne till det vackra Almvik, och Almviks egare sågo
gerna främmande, ehuru efter gästernas bortgång ofta nog de mest
Ulliga scener egde rum, hvarvld likväl frun merendels spelade ensam.
Saken var, att det herrskare-system, som patronessan följde, på
intet sätt hindrade henne från att vara lite smått, och icke så lite
ändå, betagen i sin mans rosenröda kinder och sömniga ögon. Derjemte
var hon dock ytterst rädd att någon annan delade hennes smak. Men
om hon led af sin egen svartsjuka, led hon ej mindre af sin mans brist
på denna känsla: ännu hade hon i detta fall icke haft någonting att
förlåta.
Det är under herrskapets lilla aftonpromenad i trillan — vid
middagspromenaden begagnades kaleschen, liksom jagtvagnen uteslutande
tillhörde morgonpromenaden — som vi göra deras bekantskap.
Patronen, som före utfartens början fått en allvarsam lexa för det
han jemt ville ligga och sofva, 1 stället att, såsom det tlllkomme honom,
hitta på något som kunde roa alla, d. v. s. frun och enda klenoden,
lille Eugen Ulrik.. patronen, upprepa vi, var nu föga disponerad att
göra sig älskvärd.
Han visste väl att han i allt måste lyda, men likt ett egensinnigt
barn, som fått befallning att qvarblifva i skamvrån, tills det ångrat sig,
beslöt han att — flgurligt taladt — hellre qvarblifva der hela dagen, än
godvilligt anse sig öfvervunnen.
Det var ändå en opposition!
Knappt torde det behöfva erinras att herr patronen skulle förhållit
sig på annat sätt, om ett annat fel varit 1 fråga — men nu hade han
blott sofvit.
”Bevars,” sade frun, som satt der i trillan styf som en solros med
parasollen i vädret, ”bevars, hvad du är för en älskvärd man!”
Detta ämne hörde till fruns älsklings-temata.
”Jag sköter ju tömmarna!”
”Behöfver du derför sitta som en gärdsgårdsstör?”
(Tystnad.)
”Nå, jag måtte säga, du har ett sätt att vara, som icke lär väcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
