Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 6. En öfverenskommelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖFVERENSKOMMELSE.
39
■’Du förvånar mig — du har då läst... låt höra?”
”Äh, något af hvart. Pappa har en stor bokhylla, och jag har
sjelf en liten.”
”Hm hm”, sade den unge kronobefallnlngsmannen 1 survivance, ”det
der är ju alldeles förundransvärdt... Men så berätta mig då hvad
du läst!”
”Bryr herrn sig om det?”
”Det hör du väl.. kors, för tusan, mamsell Nanny skulle jag säga.
Nå, mademoiselle, låt oss sätta oss ner... den här gräsmattan är
ganska mjuk. Jag vill anställa en liten examen.”
”Men jag svarar icke, om herrn kallar mig mamsell — jag tycker
att vi bli så främmande då.”
”Nå, då skall jag nog akta mig för det... Men låt oss nu komma
till början...”
”.. med hvad jag kan?”
”Alldeles det...Men hvarför sätter du dig så långt bort?”
”Åh, det Sr väl icke så fasligt långt heller!”
”Det bevisar att du åtminstone icke kan räkna, min gudinna! Låt
höra, hur många alnar är det emellan dig och mig nu?”
”Tre, tänker jag!”
”Stackars liten, du har ju ännu icke hunnit ens till addition! Men
jagskall bli din lärare.”
”Nå, hur skall det gå till?”
”Så här” ... den unge mannen ryckte hastigt af sig den kring
halsen löst virade svarta silkesduken ... ”denne utgör ett bestämdt
»Inmått ... Nu börjar jag mätningen, och när jag kommit tre alnar ifrån
dig, så... ”
”Hvad så?”
” .. stannar jag och sätter mig, ty du har sjelf bestämt tre
alnar.”
Aldrig hade Nanny haft ringaste begrepp om dylik lek.
Hon var ej van att skratta — icke derför att ej Magda, Ragnar
och Calle många gånger hade Infall att skratta åt och hvilka lockade
dem sjelfva till högljudd munterhet — men Nanny, som aldrig haft lust
för glädje, hade högst dragit på munnen, och således var det kanske
nu för första gången i hennes lif som ett ungdomligt skratt klingade
från hennes .lilla täcka röda mun, då hennes lärmästare i rälmekon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
