Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 7. Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7.
Jagteu,
Följande morgon, något före den tid, då Calie, efter välbeställd
öf-versigt hemma, gaf sig å väg till granngården — man torde erinra sig
att en af grann-mororna begärt att få låna Calie, medan hon sjelf var
frånvarande — således något före den tid, då Calie, sinågnolande på en
visa, som han sjelf gjort, med långa steg klef öfver stättor och diken,
hade patron Fabian af sin ömma hälft blifvit uppväckt med erinran att
det var hans jagt-dag.
Sömnig och i alla afseenden obenägen att Jemna bäddens mjuka
be-qvämlighet för att i stället njuta af den fuktiga morgonluften och
fågelsången, halfmumlade han med all den hängifna ömhet, som en dylik
obenägenhet kunde ingifva:
”Dyra Ulgenie!”
Men Ulgenie var icke sinnad att låta beveka sig ens af dessa en
öm känslans lockande toner.
”Fabian”, sade hon och gaf honom en knuff i sidan, ”du somnar
ju igen... Se så, geschvindt nu! Jag har låtit sätta jagtstöflarna i
ordning, och på stolen der ligger jagtklädningen — jag vet att jag låtit
göra den sådan att du icke förkyler dig”.
”Ljufva, töta Ultenie!”
Den älskvärda makan lyssnade småleende, och derest icke de trenne
smek-orden blifvit uttalade midt i en olycksalig gäspning, kan ingen veta
huruvida detta kapitel fått någon fortsättning. Men gäspningar hafva
aldrig varit upptagna i kärlekens ordbok, och derföre måste den äkta
mannen, efter några ytterligare preludier, resa på sig för att gå till
det manliga värf, som hans maka föreskrifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
