Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 8. Jägaren i skogen och vid hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
JÄGAREN I SKOGEN OCH VID HEMKOMSTEN.
ställa sig för den i dag, var tusen gånger värre, enär lian, detta
förutan, kunde vara beredd på en lexa för det lian i trotsig olydnad vågat
uraktlåta befallningen att väcka unga Gottlieb.
Midt under detta olycksaliga bryderi visade sig emellan grenarna det
ödmjuka, hälft flinande ansigtet af hans skalfare.
”Mina harar”, skrek patronen i raseri, ”mina rapphöns, din kanalje?”
”Tänker patron att jag tagit dem?”
”Det vore ett streck så godt som ett annat! Hvad gör du här,
sedan du fått din betalning?”
”Jag gör ingenting jag utan patrons befallning, och jag går straxt min
väg, om jag är till besvär. Annars var det så, att jag tänkte att det
kunde roa patron att veta hvart hans jagtbyte har gått hän ?”
”Nå, för tusan, det är ingenting annat jag begär har någon
7 7 SJ O O O
vågat stjäla det?”
”Det torde inte vara så utan det!”
”Hvem — fort... svara!”
Men skatfaren svarade endast med ett långt utdraget: ”nå-nå!”
”Kan du bevisa hvad du sagt?”
”Jag kan svära på det, om så fordras — jag har bara uppehållit
mig här för den orsaks skull att patron, när han vaknade, måtte få reda
på saken.”
”Du är en beskedlig gosse... Nå, säg nu hvilken djefvul som varit
i skogen och gjort detta rofferi?”
”Vill patron utan prut veta det, så hoppas jag att patron inte
heller prutar!" yttrade skatfaren, som tyckte att denna lilla ordlek
lämpade sig rätt väl.
”Ja ja, jag prutar icke!” Patron Fabian tog upp sin plånbok och
slängde en hel riksdalerssedel åt sin kommissionär.
”Calie — fanten nere i dalen — knep hela tutten.”
”Huru .. den der räkeln, gamle Lönners son ?”
”Ackurat!”
”Är du säker att du icke sett miste?”
”Ja, som att jag lefver1”
”Godt!” yttrade patronen, och samma-ord upprepade han flere
gånger efter hvarandra, och för hvarje gång med en röst, som steg allt
högre och högre 1 belåtenhet.
Och visst måtte de hemliga tankar, som smögo sig öfver patronen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
