Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 9. Köpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
KÖPET.
”Vildbrådet”... Med en uttrycksfull häpnad slog Magda händerna
tillsammans.
”Alldeles: vildbrådet, som lian stal ifrån mig i dag morse, under
det jag sof... Nå, jag visste väl att den vackra och stolta Magda var
för rättsinnig att neka till att han haft hem det!”
”Men hvem har kunnat... kunnat...”
”Riktigt, hvem har kunnat förråda att det var han — se det är
just sjelfva hufvudpunkten eller, rättare, olyckspunkten, ty den visar att
han haft vittne.”
”Ack, så förskräckligt! Han hade för några dagar sedan hört att
jag önskade mig en smula vildt åt far, eftersom vi voro utan kött...
Jo, nu ser det ut!”
”Lugna sig, fru Lönner lilla!” Och patronen utsträckte sin hand
för att låta tröst-orden åtföljas af en smekande klappning på Magdas
ena axel.
I sin bestörtning gaf den unga qvinnan ej akt derpå, och patronen
hade den lyckan att få för några ögonblick ostörd betrakta en hals så
välformad, att han velat gifva värdet af hundra harar och lika många
rapphöns, om denna lycka kunnat förlängas blott en enda qvart.
Men nu reste sig Magda ur sin tankfulla ställning, och i det hon
såg upp, varsehlef hon i gästens ögon ett uttryck, som alls icke
behagade henne. Blygsamt betäckande sig med halsduken, som fallit af, då
hon upptog skytteln, yttrade hon hastigt:
”Hvad är egentliga meningen med besöket — jag tyckte att
patron pämde om att icke vilja oss något ondt? Vildbrådet, som ärorördt,
Jemna vi genast tillbaka.”
”Det är visst fråga om det nu!”
”Hvad är det då fråga om?”
”Om sjelfva tillgreppet vet jag — saken kommer inför rätten
... jag nämde ju att det lins vittneI”
”Men det kan väl icke bli någon sak af, om ej herr patron vill.”
”Eger då jag rättighet att undandraga mig lagen, som är för alla
. .. Men det är likväl möjligt att jag skulle kunna nedtysta
alltsammans, om jag, såsom fru Lönner riktigt anmärkte, ville det — och när
jag tänker mig den stackars gossen nedtryckt i arresten, när jag
tänker mig honom, begapad af folket, stå kyrkoplikt, när jag...”
”För Jesu namn, det är mer än nog — ack, herr patron, jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
