Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 10. Två slags gnabb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVX SLAGS GNABB.
65
och ej mindre stolt var han öfver sin discipels förmåga att begripa hvad
poeterna genom honom förkunnade henne.
Å sin sida belönade Nanny den käre vännen genom att förtro
honom alla sina framtidsplaner, särdeles den förnämsta, den om stugan,
kon, katten och steglitsan.
Och Gottlieb hjelpte henne tjenstaktigt att både bygga och reda in.
Han ordnade äfven skolan: uppgjorde tabeller, inrättade förskrifter,
uppfann priser och slutade med att lofva det han årligen skulle skicka
Nanny en uppsats goda råd — och hvem kunde veta, om ej han en gång
komme sjelf.
”Ack, det är jag säker på”, sade Nanny en eftermiddag, ”ty när
Gottlieb blir gift, så skall han väl ner med sin rika fru och visa henne
för slägten.”
”Kanske behöfs det icke att komma ner”, svarade Gottlieb
småleende: ”får min värda tant råda, så utser hon säkerligen en hustru åt
mig här i trakten.”
”Åh, hvem skulle det kunna vara?” frågade Nanny nyfiket.
”Jag ser nu”, återtog Gottlieb, ”att det gudskelof ingen våda är att
mamsell Nanny råkar i fara — bon rodnar icke en gång, när hon hör
omtalas att man redan vill gifta bort hennes vän!”
”Hvarför skulle jag rodna för det?” frågade Nanny helt
öppenhjer-tigt. ”Jag måtte väl begripa att herr Gottlieb en gång skall derhän!”
”Men ändå ...”
”Hvad för ändå?”
”Jo, du är god du!”
”Och se‘n så ha vi ju öfverenskommelsen.”
”Det vet jag nog — också anmärkte jag blott att du icke tycks få
svårt att hålla den!”
”Är herrn ledsen för det?” sporde Nanny med en liten retsamhet,
som klädde hhnne så väl, kanske just derföre att den syntes vara
främmande för hennes natur.
”Visst icke, mamsell Nanny — tvertom är jag förtjust öfver att
du troget följer mitt råd... och de äro icke så oäfna någondera af
mamsellerna i prostgården.”
”Är det en af dem?” frågade Nanny, och härvid blef hon icke röd,
utan blek, såsom hon förr brukade vara... ”Ack, de äro så vackra1”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
