Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 14. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
FÅNGEN.
”Ditt hufvud är svagt, min son,” yttrade fadern, ”ocli det kommer
deraf att du hela långa tiden bortåt arbetat öfver mensklig förmåga.
När kroppen får hvila — och det måste du ge den — blir du bättre...
Men låt mig ändå veta hvad du tänkte om det du trodde dig höra?”
”Jag tänkte ingenting jag, utan jag bara svarade igen: Månn’ det
— nå, det skall dertill!”
”Men med sådan vidskepelse gör du far ledsen!” återtog Magda.
”Ledsen — åh, det vet jag visst... skulle han bli ledsen för det
att vår herre Christ i sin nåd ville hålla mig till godo? Det vore väl
snarare högtid att glädja sig åt... en slipper ifrån så många
sorgligheter, när en kommer i svarta mullen.”
”Men om du tänker på det, blir du sjelf sorgsen till mods och kan
aldrig mer skratta.”
”Kan jag icke det!” svarade Calle, och liksom hela den
melankoliska sinnesstämningen genom ett trollslag försvunnit, började han
skratta af hjertans grund, och detta utan allt bemödande; det var så
roligt, tyckte han, att Magda ville höra honom skratta — han glömde
dervid bort både lif-assuransen och rösten öfver kyrktaket.
Sedan Calle kommit i det lynnet, tog han ej vidare del i
öfver-läggningarna.
Men efter ett par timmar hade Magda uttömt icke blott den lilla
korgens innehåll, hon hade äfven uttömt alla de tillgångar hon egde i
mod och förhoppningar — och nu var afskedet inne.
Calle gick förut att ställa båten klar.
”Om fyra dagar senast är jag åter här,” sade svärdottern, i det
hennes tårar föllo på gubbens hand, ”och då, så sant jag vill att
Ragnar i all sin tid håller mig kär, medför jag något tröstens ord!”
”Godt, min älskade dotter, Ragnar skall få veta allt hvad du gör
för hans gamle far.... Och helsa nu Nanny, stackars lilla kräk, att
jag förbjuder henne komma hit, ty hon blott upprör mig.”
En stund härefter gnisslade de tunga riglarna så att det gaf
genljud i den öde ruinen.......Fången var ensam.
Men ännu en gång skulle han få höra de kära rösterna.
Väl utkommen, erinrade sig Magda med ett slags förfärande be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
