Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 15. Vakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAKTEN.
93
de rosiga tekopparna och den lilla blanka pläterkannan. Några ogeinent
granna niirnberger-leksaker befunno sig på öfversta hyllan, och i andra
rummet förvarades i tvenne glas-askar de obetydliga dyrbarheter, som Magda
erhållit, dels såsom fästmö, dels såsom hustru, och hvilka hon just nyss,
sedan hon söft barnen, hållit på att inventera för att hitta någonting,
som kunde inspara ”gullstjernans” vandring. Men, ack, hon hade utan
tvifvel ingenting funnit, som kunnat hållas i så högt värde, ty Magdas
grannlåt bestod mest af brons.
Nu låg den unga qvinnan djupt inslumrad öfver sitt barns vagga.
Hon hade troligen, under det hon var sysselsatt med ofvannämde
inventering, blifvit kallad till de moderliga omsorgerna. Men dagens
ansträngningar hade uttömt hennes krafter, och hon hade somnat utan
att märka det sömnen, denne alla bedröfvades hugsvalare, tillslöt
hennes ögonlock.
Hon låg med ansigtet vändt mot fönstret och månen spelade öfver
hela hennes gestalt, så mycket mer synlig, som vaggan stod nästan midt
på goifvet. Ännu bar hon samma kjol och lifstycke, som hon lånat,
och hennes långa mörkbruna hår, hvilket, upplöst, räckte henne långt
öfver midjan, föll nu i tvenne tjocka flätor ned på hvardera sidan om
de hvita vida ärmarna, hvarifrån de ringlade sig nedåt barnets täcke och
helt nära moderns rosiga kind, som lugnt hvilade på yttersta kanten
af den lilla dynan.
”Det här vore något för en målare!” tänkte Gottlieb. ”Minsann
styrman Lönner fått sämsta delen på sin lott.... Men nog vet jag någon,
som en gång i samma ställning skulle blifva ännu vackrare!”
De dofva hofslagen af en häst väckte honom ur hans betraktelser.
”Aha” — hans drag flngo ögonblickligt ett uttryck af triumf och
glädje — ”jag hade ändå rätt... Nå, få se nu hvad man ärnar ta
sig till!”
Sakta, men skyndsamt drog sig Gottlieb åter in i häcken.
Han hade ej länge innehaft sin något besvärliga ställning, då
hofslagen stannade; och af rasslet på andra sidan häcken kunde han
sluta att hästen der fastbands vid gärdsgården.
Straxt derefter hördes sakta steg i gräset, och derpå urskildes hela
figuren af patron Fabian, som, efter att blott i förbigående hafva
förvissat sig om att förstugudörrarna blifvit tillslutna, djerft nalkades
samma fönster, vid hvilket Gottlieb nyss stått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
