Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 20. Syskonen. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20.
Syskonen. Slutet.
Länge efter Calles bortgång hängde en tung dimma öfver eller,
rättare, inom det lilla huset i dalen.
Lyckligtvis kom styrman Ragnar denna höst hem långt tidigare än
vanligt, och rosorna på Calles graf hade ännu icke vissnat, då Magda
med en känsla af djup andakt förde sin man till broderns hvilorum.
”Sof i frid, stackars gosse!” sade Ragnar, aftorkande en tår. ”Vår
Herre såg hvad dig bäst var .... Men nu får du icke sörja honom
för ’ mycket, Magda lilla, annars kan du ej med ett fullt hjerta glädja
dig åt den nyhet, som jag hemför!”
”Hvad är då det för en?”
”Kapten Hansson, hvilken (jemnt så länge som jag nu varit
styrman) fört briggen Sara Christina, har på sednare tiderna och särdeles
under sista resan känt sig så försvagad till helsan, att han icke vidare
går till sjös.”
”Nå, icke var det så kärt — han har varit dig en kapten, som
du kanske aldrig får maken till.”
”Jag får icke mera någon kapten: jag blir nu sjelf kapten —
redaren har gjort mig anbud på att föra fartyget!”
"Hvad i herrans frid säger du — men det är ju alldeles omöjligt?”
”Det blir nog möjligt, skall du se, ty min gamle kapten har så
rekommenderat mig, att herr Lund, för att Jätta alla svårigheter för mig,
förskotterar mig hvad jag behöfver till att ta skepparexamen; och så
fort jul är öfver — till dess läser jag hemma — reser jag, och så
blir du hustru till en kapten och far nästa vår till Göteborg med Nanny
och lille Konrad och välsignar skutan, innan jag ger mig ut.”
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
