Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 20. Syskonen. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
SYSKONEN. SLUTET.
icke ega mod att såga systern något mera tröstande än det, att den
omständigheten att han nu blifvit kapten kanhända kunde jemka det ena
med det andra, samt att han ville göra allt i verlden för att se Nanny
lycklig.
”Åh, jag vet nog det!” hade Nanny svarat . . . ”Men det är bara
på elt sätt jag kan bli det.”
Efter dessa ord tystnade båda, och under tystnad nalkades de
hemmet.
I sin ifver hade Gottlieb så när sprungit ut i viken, der Ragnar på
hemfärden drog upp sitt nät. Men den förtjusta häpnad, som vår unge
befallningsman erfor, då han flck se Nanny i sina nu så täckt
utvecklade behag, tvingade honorn likväl att ett par ögonblick njuta af hennes
åsyn, innan han väckte henne ur den ljufva tankfullhet, hvari hon
syntes försänkt, der hon satt hvilande på åran.
Men Nanny — hvad skola vi säga om henne, då hon igenkände
Gottlieb?
Ragnars närvaro tillslöt hennes blyga läppar, men hennes
glädje-sprittande rörelse, hennes rodnande kind, hennes glänsande ögon talade
tillräckligt ...............................................................
Vi taga nu ett hopp öfver Ragnars och Gottliebs första möte,
hvilket snarare liknade tvenne bröders än tvenne obekantas; likaledes
öfver-hoppa vi första timman af den gemensamma glädjen och kasta blott
en sista blick på käRan, hvilken ännu hade en liten grön fläck för de
tvenne älskande, som der sökte sig en plats att utbyta den enskilta.
”Ser du, min lilla najad, att jag koin tillbaka, ser du att jag har
ett ärligt sinne och ett troget hjerta . . . och låt mig nu veta, om det
är för mig som du blifvit så vacker — så vacker, att jag blir mer än
högmodig öfver min lilla hustru!”
”Hustru — skulle det då vara riktigt allvarsamt?”
”Allvarsamt skall det på intet sätt bli: vi komma öfverens om att
ta allting lätt, ty om vi också gifta oss på, såsom ordspråket säger,
en koja och ett hjerta, så äro vi ändå ingendera obekanta med
kojans verklighet.”
”Det är sant!” sade Nanny leende och ännu mer förskönad
afsäll-heten. ”Och nu är jag då ... ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
