- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Fjärde solblicken
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Fjärde solblicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring vilket och till vilket hans tankars och ords rondo
alltid spelade, alltid återkom. Summa: detta Jag blev
småningom så stort, så betydande, svällde så starkt att
kornett Karl såg sitt jag liksom smälta bort eller bliva
utträngt. Han kände sig nära att kvävas i den
tryckande atmosfären och måste söka luft i det fria. Han
gick fram och åter i trädgården under desperata tankar.
»Vilken urvädersvind, säkert kommande från
sandöknen Sahara, hade hitblåst den unge fideikommissarien,
den fatale Genserik G.? Friherrinnan fjäsade och
krusade ju ordentligt för honom. Vad betydde det? Han
var rik, han var skön, bildad, han var fideikommissarie,
han var... ack herregud! vad var han ej allt? Han
visade tydligt sin beundran för den sköna Hermina — i
synnerhet (man kan bli rasande) då hon sjöng.
Och Hermina! Varför skulle hon sjunga, då jag
bad henne låta bli? Varför lät hon säga sig artigheter
av en främmande karl (en fideikommissarie till på
köpet)? Varför gav hon sin ende vän knappast en
vänlig blick? Varför gjorde hon ej ett steg för att
förskaffa honom... ej så mycket som ett glas vatten en
gång, men lät honom stå där och torka och törsta och
plågas och pinas till kropp och själ?»
Ingen svarade på den olycklige älskarens frågor.
Himlen mulnade över hans huvud, och kring hans
fötter snärjde sig ärtsängens trampade plantor. Plötsligt
hördes hästhovars slag mot jorden. De slogo som
glädjepukor för kornetten; Genserik red sina färde, och
kornetten återvände hastigt till huset, för att få
förklaring och upprättelse. Intetdera fick han. Friherrinnan
bemötte honom kallt och avlägsnande. Hennes stränga
och vaksamma öga vilade på Hermina, som satt och
sydde utan att våga se upp. Det var i detta ögonblick
av ömsesidig spänning och missnöje, som kornetten
överraskades av sin familjs besök. Huru det då gick till,
vet läsaren.
En grämelse följde för kornetten. Han kunde ej
mera komma till sin älskades hem utan att finna
Genserik G. där framför sig. Hans rival var öppet gynnad
av baron K. och friherrinnan. Kornetten blev av dem
alltmera likgiltigt behandlad. Hermina ensam var mild
och vänlig, men nedslagen, tyst, förbehållsam, och
undvek hans frågor.
För att bättre vara i tillfälle att bevaka rörelserna
uti skogsfamiljen, beslöt kornetten att företaga en så
kallad fotresa, som bestod däri, att han inkvarterade sig
i en hölada, i möjligaste närhet med Herminas vistelseort.
I denna låg han om nätterna, under det han om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
