Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Fryxells författarskap i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maningar, ocli genom tankarna flögo på samma
gång Atterboms ord i »Fågel Blå»:
»Då är jag åter, livad jag var, ett barn.
Gud, oskuld, toner, tårar komma åter.
Jag känner, att min ande ej ännu
För alltid har förlorat sina vingar;
Och vet, att ofvan skyn ett modershjerta
Med glädje hör sin sons bekanta röst.»
Tårarna böljade strömma från ögonen, och hela
mitt väsende upplöste sig i de stridigaste känslor,
de mest häftiga rörelser, efterföljda af det saligaste
lugn. Från denna stund miste jag hågen för
och tron på alla filosofemer, och jag begynte ana
menniskofömuftets oförmåga att lösa lifvets och
dödens gåtor.»
»Året derpå kom jag i Stockholm åter i
närmare beröring med min farbroder Axel Fryxell,
hvars klara, oförvillade omdöme och älskvärda
personlighet hafva på mig utöfvat stort inflytande.
Samtalet föll ofta på nyssnämnda ämnen. Den
då några och femtioårige mannen omtalade, hur
också han sökt uppfatta det ena filosofiska
systemet efter det andra; men att han funnit dem alla
lika oförmögna att lösa gåtor, som ligga utom
menniskofömuftets synkrets. Han ansåg alla sådana
bemödanden mer eller mindre fåfänga, och rådde
mig, brorsonen, att lemna dem derhän, men att
deremot i alla ämnen, som ligga inom förnuftets
område, fordra klarhet, reda, sammanhang och
be-stämdt resultat. Under många aftonpromenader
genom Stockholms omgifningar var detta föremålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
