Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vaajasalmibornas upplysningar vågade vi språnget utan
föregående rekognosceringar, forsen sades vara ränsad,
„oikein ruunun kulku“ som det lugnande omdömet lydde.
Den lyckliga utgången stegrade modet och sporrade
lusten till nya försök. På sådana behöfde vi icke
häller länge vänta. Redan det strax följande Tyyrinvirta
förde oss utan rodd ett par kilometer med fräsande
fart, om ock här icke var tal om egentlig fors. Framkomna
till Rautalampi härligt belägna kyrkoby fingo vi
noggranna upplysningar om hvad vi hade att vänta på
vägen till Jyväskylä. Listan på forsar blef helt lång,
somliga kanotabla, andra våldsamma, än följde kungsådran
vänstra än högra stranden — ja, mycket var
att lägga på minnet, för att vi lefvande skulle slippa
undan alla de farliga ställena. Det var äfven litet alvar
i skämtet, när häradets domare, vår treflige värd
på det vackra Ropola invid kyrkobyn, önskade oss
lycklig resa med förhoppningen, att han icke vidare
måtte få att skaffa med oss inom sitt höfdingadöme.
Det stundade till midsommar, då vi lämnade Rautalampi.
På hälgdagen skulle skriftskoleungdomen „gå
fram“. Talrikt sträfvade därför bygdens invånare till
templet och kyrkobyn för att dagen före den inbrytande
sabbaten idka köpenskap och sköta sina världsliga
bekymmer. Och då vattenvägen här är den mest
trafikerade, hade vi turen att möta en hel flotta af
kyrkobåtar, som i kort takt framdrifna af 7—12 par
årar korsade vår bana. Att vi voro något nytt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
