Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta ständiga „ruunun kulku“, hvilket betyder att
forsen åtminstone är stenfri. Med hvarje nerv i spänning
och med klappande hjärta kände vi strömmen fatta
kanoten, dragande oss in i sin skummande famn.
Paddeln greps kraftigt för att hålla farkosten i
strömriktningen; i svindlande fart bar det utför, höga reste sig
de hvita motvågorna vid fallets fot, nästa sekund rände
vi in i dem — och lyckligen nåddes lugnvatten. En
seger var vunnen, en seger, som lät modet och
själftillförsikten växa. Med samma djärfhet togs
Karrinkoski och vi nådde Kellankoski. Här skymdes
stranden och forsen af kvarndammar, så att rekognoscering
blef nödvändig. Efter rådplägning och påvärkade af
några mjölnardrängars bestämda hållning beslöto vi att
lyfta kanoterna förbi det argaste stället. Hade vi nu
redan haft att vädja till den erfarenhet vi senare
vunno, skulle mjölnarenes prat icke haft någon
värkan, — nu voro vi nybegynnare och vågade icke
spänna bågen för högt, det hade varit att trotsa.
Några kilometer längre ned togs åter en fors med
storm utan betänkande, den fans ej markerad på kartan,
hade ej häller omtalats af strandbefolkningen, så
att vi ej viste att vara försiktiga. Tack vare dessa
omständigheter komme vi igen till en seger, som
öfverglänste den vid Siikakoski.
Tillfredsställelsen af denna bedrift behöfdes här
väl efter en liten motgång kort förut. En välvillig
roddare hade visat oss en ginväg, men den förde oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
