Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längs Kumo älf. Jag hade följaktligen köpt biljett till
Ätsäri station, dit kanoten expedierats med godståg
några dagar förut.
Det var trångt på tåget, hufvudstaden flyttade till
landet. Vänner och bekanta funnos i alla vagnar, de
voro på flyttning till sina villor eller till „bondlandet“.
Och så fick jag besvara tusen frågor om mina
planer; min kanotkostym gaf till känna att de icke
voro alldeles vanliga. Väl ett dussin gånger hade jag
hunnit igenom det gamla temat: kanoten år icke farlig,
kanoten är det förträffligaste fortskaffningsmedlet,
för turisten i inlandet, kanoten skänker mera rekreation
än dåsandet på ett sommarställe, — då vi stannade
vid Riihimäki. Här väntade jag den ene af kamraterna
på färden, representanten för Östra Finland,
viborgaren. Vi voro nu två om frågorna; han,
nybegynnaren kunde icke bekräfta mina ord med egna rön,
men kanske genom sin blotta närvaro, ty han hade
ånnu aldrig suttit i kanot, icke ens sett sin blifvande
farkost, som äfven den expedierats dit upp, och ändå
var han djärf nog att genast störta sig ut på en
vidtomfattande expedition. Hade han tre veckor senare
träffat de nu klentrogna åhörarena till mina omvändelseförsök,
så hade han helt visst bättre än jag lyckats
göra proselyter, han var då ett lefvande från
långfärd återkommande exempel till mina teorier.
Vid Toijala tillstötte den tredje länken i triumviratet,
representanten för Västra Finland, åboiten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
