Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väja åt sidan. Hugger man fast i sten, är i de flesta
fall den enda utvägen att med stöd i botten stöta
kanoten öfver grundet, framför alt bör man akta sig för
att svänga tvärs öfver strömmen. – Lyckligen är det
egentliga fallet passeradt, med svindlande fart ränna vi
in i motvägen vid dess fot. Kanoten hoppar på de
skummande kammarna, vägen gär hög och tät, den
bryter öfver däcket och ger oss en grundlig
öfversköljning. Det var ej denna gång tid att snedda förbi
de värsta topparna. Och så våga vi icke häller med
en alt för skarp lof skära in i lugnvattnet, ty
kommer fören ännu där strömmen är stark in i
motströmmen, gör kanoten en så hastig sväng att
kantring lätt följer.
De mindre forsarna voro klarerade och vi kommo
till den långa, krokiga Merstolankoski. Efter grundlig
öfverläggning satte vi oss åter i. Visserligen sände en
gammal man en varnande hälsning till oss från stranden,
snart förtog bruset gubbens ord, tärningen var
kastad. Nästa sekund voro vi midt inne i hvirfveln.
Skummande väldiga vågor buro kanoterna, var det att
trotsa? En sekund ännu och en seger var vunnen,
den största hittills.
Tjusníngen af den lyckliga färden väkte begär
efter nya försök. Med ledsnad funno vi därför att
forsen vid Harjavalta kyrka var ofarbar i följd af
utlagda laxgårdar, som från båda stränderna korsade
farleden. Längs stranden sökte vi ro så långt ned som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
