Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligaste stränder. Genom Vuoksens fällning 1857 hade
nedanför den ursprungliga, gamla, höga, med barrträd
bevuxna stranden en ny lägre strand tillkommit, som
under årens lopp frambragt alar, så höga och präktiga,
att de nu bildade en ogenomtränglig mur, i det
närmaste med sin mörka bakgrund förvärkligande
den föreställning man gjort sig om en urskog. Ned
för en sluttande gångstig i skogen kommo några kor,
och man hörde vallflickans rop, för öfrigt var alt tyst,
en förtjusande bild af lugn och harmoni. Således voro
vi nu på Vuoksen och inne i flodnaturen! Borta voro
de klippiga stränderna, de höga holmarna ersattes af
små grönskande grupper, hvilka likt buketter stego
upp ur vattnet och med sin lummiga växtlighet dolde
strandstenarne. Alarnas täta löfvärk läto inga blickar
från den yttre världen tränga igenom deras dunkla
sköte.
Den svala aftonluften medgaf en snabbare rodd;
snart hade vi den stora Kuparsaari fjärden i S:t
Andrée socken bakom oss; vårt tre mils rekord var utan
ansträngning fullgjordt, och vi styrde nu mot
Hopeaniemis vänligt inbjudande strand. Vi togo ur
kanoterna hvad vi behöfde, vände dem med kölen i
vädret och vandrade upp till gården. Den utgjordes af
en grå, ganska stor byggnad, otrefligt belägen med
uthusen rundtomkring, såsom man alltid bygger idessa
trakter, och utan tillstymmelse till trädgård eller ens
köksväxter. Värdinnan tog emellertid vänligt emot oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
