Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med på städernas kajer, lämnas liggande utan
eftersyn. Ju friare den ligger, desto säkrare är den
för en närgången nyfikenhet; den har säkert skydd i
sin litenhet. – Före långfärd bör kanoten jäms med
vattenlinjen ingnidas med smält talg; under färden
förnyas insmörjningen då och då.
Reparation. Uppstår hål i duken, lappas detta
enklast med en bit segelduk, som med gummicement
(se sida 102) häftas öfver hålet och sedan
öfverdrages med cementet. Kanoten bör vid reparationen
vara väl torr. För att ytterligare fästa lappen, tages
denna så stor, att dess ränder nå till närmaste
längdribbor på hvardera sidan om hålet, vid hvilka den
spikas med kopparnubb. Större läcka, som icke säkert
täppes på detta sätt, repareras sålunda, att genom
hålet (som i nödfall längs dukens tråd skäres större)
inpraktiseras en brädbit, hvilken, om möjligt, stödes mot
ribborna. På denna spikas sedan lappen så, att ränderna
väl sluta mot underlaget. Äfven nu användes
gummicement.
Landtransport af kanot hör alltid noga öfvervakas.
Korta sträckor (ända till 1 kilometer) bäres kanoten
med lätthet på axeln af två personer. För längre
sträckor bör häst och kärra anlitas. Härvid bör noga
tillses att kanoten af skakningen icke skafvas mot
något skarpt föremål. Till skydd användes hö, hälst i
säckar. På en vanlig tvåhjulig långkärra kunna tre
kanoter godt uppläggas. Likaså på en ostfinsk fyrhjulig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
