Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halländska jullekar.[1]
Af
Louise Hagberg.
Ännu för omkring 20 år sedan kvarlefde på sina ställen i Halland
den gamla seden att julaftonen breda stugans golf med halm,
ehuru då stadd i utdöende; för en 50 à 60 år tillbaka var den
däremot mera allmänt i bruk. Hvad som bland annat i hög grad torde
ha bidragit till denna seds försvinnande var brandstodsbolagens
bestämmelser, hvilka ej medgåfvo försäkring af gårdar, där julhalm
brukade användas. Ty mången gång var det mer än märkvärdigt,
att de ej oftare, än hvad som skedde i gamla tider, satte eld på
huset, när de gingo omkring i stugan och lyste sig med spingestickor,
från hvilka gnistor alltemellan föllo ned i den lätt antändliga
julhalmen. Men om än bruket af julhalm nu fullständigt försvunnit,
så lefver dock ännu minnet lifligt däraf, och de gamla berätta med
tindrande ögon om alla de olika upptåg som brukade företas i
julhalmen, ty »julahalmen», den var medelpunkten för julens alla glada
nöjen. När det stora julbordet i mörkningen stod dukadt, då drogos
lämmarna för fönstret, och så tändes alla ljusen, och när detta var
gjordt så breddes julhalmen, ett par duktiga långhalmskärfvar, ut på
golfvet. Det var ej blott barnen, som hade glädje af halmen, utan äfven
alla de vuxna, och kom det någon främmande in i stugan, så nog skulle
han ned i halmen alltid, där sedan den ena leken efter den andra
utfördes. Lekarna voro i många fall hårdhändta nog och gingo ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
